Textilkonst i framkant

Sveriges Konstföreningars seminarium Textil 2005 i Sundsvall den 19–20 november lockade ett 60-tal deltagare. Ännu fler ville komma men fick inte plats. De som deltog fick ta del av det senaste inom den samtida textila konsten.

Textilhistorikern Marianne Eriksons inledande föreläsning om textilkonsten från 1960 till nutid gav en bild av en experimenterande och avantgardistisk konstart i underläge. Ett underläge som till stor del tycks bero på att kvinnor dominerar bland utövarna. Men att döma av seminariet kan ett underläge ibland vara till fördel när det handlar om att tänka fritt och att våga prova nya grepp.
Tre konstnärer fanns bland föreläsarna. Niklas Hansson berättade att han började med konst i 30-årsåldern efter att ha jobbat i inom vården. Ett av hans projekt har varit att sy en kostym tillsammans med sin far för att de skulle få bättre kontakt. Kostymtyget hade ett tryckt streckkodsliknande mönster som bestod av en text från en psykiatrisk självbildstest på engelska.

Kostym, av Niklas Hansson 2003.
För att få en bättre relation till sin far sydde konstnären en kostym tillsammans med honom. Pappan hade jobbat 40 år som herrskräddare. Foto: Karin Kämsby

Niklas Hansson dokumenterade arbetet och gjorde en installation med kostymen i ett svart fodral, där bara en liten glipa var öppen. Där fanns också bilder och ljud från arbetet, arbetsbordet, spilltyg med mer. Installationen fanns med i utställningen Showroom på Konsthallen – Bohusläns museum hösten 2005.
– Man kan använda sig av konst, menar Niklas Hansson. Processen är viktigare än objektet. Den kan starta i någonting personligt, privat.


Kostym, av Niklas Hansson 2003.
På fodret innanför kavajslaget, där hjärtat sitter, finns en vulkanliknande bild. Foto: Karin Kämsby


Ulla West berättade att hon i sin konst alltid relaterar till omständigheter och bearbetar det hon är i. Upprepade arbetsresor till ett buddagjuteri i Thailand väckte en medvetenhet om exploateringen från väst, människohandeln och sexindustrin. Rollen som exploatör var svår att undkomma.
– Jag var en rik kvinna från väst helt enkelt.
Hon reagerade med att bygga en installation med snoppar virkade i plast, små fallosskulpturer som sjöng samplade sånger. Hon har också gjort en serie ”virkade ljusobjekt” av prasselpåsar från butiker, bland annat i Thailand. Annat hon virkar är sfäriska skulpturer av gamla svarta kassettband, band som hennes avlidne man brukade lyssna på.

Pink Internal Bells, av Ulla West 2004.
Denna virkade lampskärm skiljer sig från mängden. Materialet är prassel-
påsar från affärer i Stockholm, San Fransisco, Bangkok och London.
Foto: Karin Kämsby

– Skulpturerna är virkade av musik, säger hon.
Hon har också jobbat med robotar och har gjort en tiggarrobot i kamouflagekläder utan ben som ställts ut i Stockholm. Hennes senaste robot ser ut som en självgående dammsugare och kan prata och läsa dikter, dock bara på engelska. Det tråkigt att se att samtidskonstnärer ofta tycks se sig tvungna att kommunicera på engelska i stället för på svenska.
Hennes föreläsning slutade med att en stor del av deltagarna satt och virkade sfärer av svarta kassettband. Andra lät sig fotograferas med en rutig bomullshuva på huvudet av den typen som i Thailand används som skyddsdräkt. Bara ögonen tittar fram ur ett hål. Några svarade på Ulla Wests enkät om upphovsrätt och fildelning.


Gomorron Sundsvall!
Lisa W Carlsson utför en meditativ performance på gatan tidigt en novembersöndag.
Foto: Karin Kämsby

Seminariets andra dag inleddes tidigt på morgonen med en performance av Härnösandskonstnären Lisa W Carlsson. Till en början vitklädd utförde hon en magiskt meditativ rörelsesekvens ute på gatan. Med sig hade hon ett stort rött paket som visade sig vara en enorm, böljande röd kjol. Hon avslutade med att försvinna in i det röda tyget och göra sorti genom en källarglugg.

Sorti.
Lisa W Carlsson avslutar med att försvinna ner i ett källarfönster. Foto: Karin Kämsby

Under seminariet diskuterades den textila konstens status i konstlivet och om textil konst kan vara vad som helst.
Inger Bergström professor i textil gestaltning med inriktning på fri konst på Konstfack, tyckte inte att det är nödvändigt att definiera textil konst.
– I dag finns en uppluckring av gränserna till andra konstarter som har pågått länge, och ett utvidgat expansivt intresse för textil. Även gränserna mellan konst och mode suddas ut.
– Att säga att den textila konsten är en tradition i stället för att säga att den har en historia är ett sätt att förringa den, menade hon. Textil har starka laddningar av femininitet, lågstatus, mode, kläder.
Utöver konstbilder visade hon den mycket underhållande animerade filmen I love you/I don’t love you med rörliga mönster av Emanuel Rylander. Filmen finns på www.emanuelrylander.com

SVART PÅ VITT
I samband med seminariet visades utställningen Svart på Vitt från Sveriges konstföreningar på Galleri Versalen. Den innehöll grafik, delvis med textila inslag.

TEXTIL 2005
På Bildens Hus pågår till den 10 december tre utställningar i projektet Textil 2005 från Sveriges konstföreningar. De och består av mer eller mindre renodlad textilkonst, både det allra senaste och mer traditionell.
”Mönstervärldar” innehåller verk av konstnärer i nätverket FAS, Fiber Art Sweden. I flera fall är verken något svårtillgängliga. I ”Spännvidd” blir det genast roligare. Här deltar sju konstnärer och bland annat finns där en väska av den Londonbaserade svenska modedesignern Ann-Sofie Back. I ”Fem plus fem” fick etablerade konstnärer bjuda in var sin ung konstnär. I utställningen samtalar de fem parens verk lågmält med varandra.
På bildens hus visas samtidigt ”USSR at war”, foto från östfronten under andra världskriget av Baltermants, Yalip och Penson. Där finns också en serie bilder av Hans Hammarskiöld från London 1955 som ska ingå i en större kommande utställning med foto av Hammarskiöld.

Karin Kämsby